...
vet inte vad jag ska skriva men jag mår inge bra, jag vet inte vart jag ska ta vägen, vet inte vem jag är längre.
Jag äter tabletter som ska få mig att inte ta livet av mig men ringde ett samtal igår o dom sa att de va ju inte bra så hoppas de fixar sig för jag kan lika gärna låta bli att ta tabletten för att jag mår ju lika dåligt ändå.
Jag har haft självmordstankar ett tag och de gör de inte bättre då min familj inte gillar killen jag är tillsammans med.
O gamla vänner/bekanta som har gjort en massa elaka saker som sprider rykten om min sambo bland annat, visst har man gjort saker mot dom med, men nu e man en helt annan människa, jag bryr mig inte om vad andra gör o vad dom e osams om jag vill inte vara delaktig i det där, vill inte ha mer bråk eller problem.
Skulle jag lägga in mig så vet jag inte om min sambo skulle stanna, jag vet inte, jag känner inga känlor längre, visst har jag känslor för honom men just de att jag känner ingen kärlek eller närhet eller tröst eller tillit till honom eller från honom.
Ska det vara kärlek..?
Man ser saker o manm hör saker men en bild säger mer än tusen ord eller..?
Jag vill inte säga vem jag är då jag inte vill höra en massa skit om mig, jag gör mitt bästa..
Jag e rädd för att gå ut o jag vill vara hemma där jag e säker
Jag e inte den samma person som innan jag fick gtabletterna, jag känner inte igen mig själv längre,
jag är rädd för mig själv att jag ska ta livet av mig o någon som jag älskar hittar mig...
Så här var det första inlägget i allafall, hoppas ni kommenterar...
Mvh: Bara massa text
Jag äter tabletter som ska få mig att inte ta livet av mig men ringde ett samtal igår o dom sa att de va ju inte bra så hoppas de fixar sig för jag kan lika gärna låta bli att ta tabletten för att jag mår ju lika dåligt ändå.
Jag har haft självmordstankar ett tag och de gör de inte bättre då min familj inte gillar killen jag är tillsammans med.
O gamla vänner/bekanta som har gjort en massa elaka saker som sprider rykten om min sambo bland annat, visst har man gjort saker mot dom med, men nu e man en helt annan människa, jag bryr mig inte om vad andra gör o vad dom e osams om jag vill inte vara delaktig i det där, vill inte ha mer bråk eller problem.
Skulle jag lägga in mig så vet jag inte om min sambo skulle stanna, jag vet inte, jag känner inga känlor längre, visst har jag känslor för honom men just de att jag känner ingen kärlek eller närhet eller tröst eller tillit till honom eller från honom.
Ska det vara kärlek..?
Man ser saker o manm hör saker men en bild säger mer än tusen ord eller..?
Jag vill inte säga vem jag är då jag inte vill höra en massa skit om mig, jag gör mitt bästa..
Jag e rädd för att gå ut o jag vill vara hemma där jag e säker
Jag e inte den samma person som innan jag fick gtabletterna, jag känner inte igen mig själv längre,
jag är rädd för mig själv att jag ska ta livet av mig o någon som jag älskar hittar mig...
Så här var det första inlägget i allafall, hoppas ni kommenterar...
Mvh: Bara massa text
Kommentarer
Postat av: Mirjam
Av ditt inlägg att döma, känns det som att du är väldigt medveten om dina känslor, trots att du inte känner dem.
Vad gäller din sambo, tycker jag det låter som en relativt osund relation. Nu känner jag inte er, men utifrån det du skrivit känns det som att du redan mår dåligt och är erat förhållande inte bra, så strör det förmodlingen mer salt i dina sår, än gynnar er och ditt välmående.
När man är mitt uppe i en kamp i livet, handlar det inte om att pussla ihop de bitar som redan fallit isär, det handlar snarare om att börja bygga på nånting nytt.
Jag hoppas att du får må bra snart och att livet tar en rejäl omvändning, som skapar trygghet och säkerhet för dej!
Kram!
Trackback
